ಭಗವದ್ಗೀತೆ ಶ್ಲೋಕ 1.28 – 1.29

अर्जुन उवाच :-
दृष्ट्वा इमं स्वजनं कृष्ण युयुत्सुं समुपस्थितम्
सीदंति मम गात्राणि मुखं च परिशुष्यति ॥ १.२८ ॥

वॆपथुः च शरीरॆ मॆ रॊमहर्षः च जायतॆ
गांडीवं स्रंसतॆ हस्तात् त्वक् च परिदह्यतॆ ॥ १.२९ ॥

ಅರ್ಜುನ ಉವಾಚ :-
ದೃಷ್ಟ್ವಾ ಇಮಂ ಸ್ವಜನಂ ಕೃಷ್ಣ ಯುಯುತ್ಸುಂ ಸಮುಪಸ್ಥಿತಮ್
ಸೀದಂತಿ ಮಮ ಗಾತ್ರಾಣಿ ಮುಖಂ ಚ ಪರಿಶುಷ್ಯತಿ || ೧.೨೮ ||

ವೇಪಥುಃ ಚ ಶರೀರೇ ಮೇ ರೋಮಹರ್ಷಃ ಚ ಜಾಯತೇ
ಗಾಂಡೀವಂ ಸ್ರಂಸತೇ ಹಸ್ತಾತ್ ತ್ವಕ್ ಚ ಪರಿದಹ್ಯತೇ || ೧.೨೯ ||

arjuna uvAcha :-
dRuShTvA imaM svajanaM kRuShNa yuyutsuM samupasthitam
seedaMti mama gAtrANi mukhaM cha parishuShyati || 1.28 ||

vEpathuH cha shareerE mE rOmaharShaH cha jAyatE
gAMDeevaM sraMsatE hastAt tvak cha paridahyatE || 1.29 ||

Arjuna said: O Krishna, seeing all these kinsmen assembled ready for battle, my limbs are failing and my mouth is drying up

My whole body is trembling, my hairs are standing on end, my Gandeeva bow is slipping from my hands and my skin is burning all over.

Leave a Reply

Your email address will not be published.